- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
118

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med drivgarn efter makrill

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

mellan postkontoret och Strannes sjöbod, och det kan
bli en rätt hygglig slant för en natt.

Klockan var två på middagen, när vi kastade loss,
och efter en timmes gång äro vi redan mitt ute i
Skageracks grova dyning, pärlande och fräsande i solsteket
av den friska sydvästen. Men det finns, åtminstone här
på kusten, ingenting mer vederhäftigt i sjön än en
modern fiskejakt. Den är djupare under än över
vattenlinjen, för ungefär en tredjedel av den segelmassa den
kunde tåla och har ett spring, som reser stäv och akter
tillräckligt högt att hålla däcket torrt även när sjön går
högre än nu. Men stampar och slingrar gör hon
ordentligt, den goda ”Miranda”, klättrar flåsande uppför ett
vågberg och rutschar tung i gumpen utför dalen tills
hon smaskar den frodiga bringan i nästa sjö, kastar ett
par silverglittrande vattenkaskader framför sig högt upp
i solskenet och börjar åter klättra uppför på nytt.

Hela horisonten ligger fri så långt vi kunna se
framför oss i väst, sydväst och syd. Himlen är soligt
molnfri, och vattnet har denna ljust violblåa färg, denna
doft av ungdom, nakenhet och vildhet, detta ljud av
sidenfras och hetsigt lockande kärlekssång, som är
havets ljuvlighet under några korta, hastigt förflyktade
vårdagar mellan vinterns blygråa tyngd och sommarens
lata, banala solstiltje. Runt omkring oss, så långt vi
kunna se, stampar och slingrar fiskeflottan till havs i
spridd ordning med långa avstånd mellan båtarna; man
går inte nu som annars tätt tillsammans med motorernas
slammer stigande som en samfälld åkallan från några
hundra båtar till havets och fiskerinäringens
skyddspatron — det är våra krisdagars segling, som kräver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free