- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
123

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med drivgarn efter makrill

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

man — utom vakten — i sin koj och tar omsorgsfullt ut
den lilla vila, som under detta fiske hinner bestås.

Pä däck har vaktmannen ett styvt göra. Det gäller
att med de små seglen manövrera båten så, att den inte
driver bort från garnet. Där springer han mellan roder
och skot och gör i ensamheten under nattens timmar
små mästervek i seglingskonst — men jag tröttnar att
se på honom, luften är hård som stål och salt efter
dagens solbad så att det svider i skinnet. Längst uppe
på backen bäddar jag med klyvaren, sveper ulstern om
mig och går till kojs under majhimlens bleknade stjärnor.
Focken slänger och smäller över näsan på mig, skutan
stampar ursinnigt och slingrar som en ål för att komma
loss, men vaktmannen där akteröver håller henne fast
med roder och skot i seniga händer. När ”Miranda”
doppar nosen i sjön, tycker jag mig åka baklänges över
bord och ser framför mig endast däcket resa sig som en
brädvägg med rorsmannen akteröver som en spöksilhuett
högt mot natthimlen — men när hon lyfter sin tjärade
bog ur vågen, tycker jag mig kastas mot himlen, ser
akterskeppet långt nere i vågdalen och rätt framför mina
ögon hela det oändliga havet — det ser lustigt ut, kring
hela horisonten hoppa små tindrande lyktgubbar,
lanternor med drivande garn åt alla håll så långt man kan
se i majnatten — och mycket, mycket längre. Det sista
jag ser är den breda glittrande ljusgatan, som månen
drar upp över havet — strax till höger därom blinkar
vid horisonten, Skagens fyr — Danmark — bokskogar

— näktergalar — kaffe — tänker jag — svart och
doftande kaffe — och därmed somnar jag i en
underbar sömn utan tyngd, Iyftad på väldiga vingar genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free