- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
141

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Backefiske på Nordsjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

Man sover faktiskt kungligt i en sådan där liten koj.

På söndagsaftonen eldade vi upp motorn för att gå
ut. En av de andra jakterna bland våra kamrater gjorde
likaledes. Men de fyra övriga tyckte inte det var rätt
att gå på söndagen, de höllo sig stilla.

Medan motorerna väste och spottade rök för att
komma i gång, kom en norsk herre ner på bryggan, han
skulle vara ett slags hamnchef, tror jag. Han frågade,
om vi hade hört, att det var drivminor vid revet. Jo,
det hade vi hört. — Ja ja, sa han, en norsk fiskebåt med
två mans besättning blev slut därute i förrgår på en
mina. — Det visste vi också. Han sköt halmhatten i
nacken, tittade på oss. Ja ja, sa han, och så gick han.

Och så gick vi! Med smattrande motorer och
brusande bogvatten gingo vi ut från Mandal, ut på det
vidöppna havet, kurs SSV — ungefär. Ingen vind, havet
blankt som en spegel. Men efter två timmars gång voro
vi ute i östliga strömmen under Norges sydkust, där drev
en liten ensam vind mot strömmen, stick i stäv.
Resultatet blev en ”stolpsjö” så grov, att den tycktes nå
över masten. Jakten rullade som ett klot, vi satte till
seglen, men lågo inte stadigare för det. Ibland sågo vi
en skymt som hastigast av vår kamrat, när han äntrade
någon kraftigare våg, men sen försvann han igen med
segel och allt i vågdalen.

Och norska landet försvann, öde och tomt låg havet
runt cmkring oss — en grann syn: fri horisont vart man
vände ögat, berggråa, rullande sjöar överallt, med
skumkronor som lyste i skymningen — det blev kväll och
mörkret kom, alltjämt rullade vi vidare utåt, mil efter
mil, timme efter timme — ett envist litet klot, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free