- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
166

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med trawlfiskare på Skagebanken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

man ror genom sunden mellan ängarna. Hela landet är
som en ståtlig dikt där idyllen höjer sig till allvar —
för den som känner det. Men allvaret är meditationens
och inte den mödosamma vardagens. På avstånd
förefaller det till och med, som om arbetet alls inte skulle
finnas i denna skärgård och att det är just därför den
äger sin charm av söndagsfrid och stillhet.

Det är naturligtvis orätt. Arbetet finns där. Men
så gammaldags, så långt borta från nutidens andlösa
hetsjakt. Inför det känner man något som liknar vad man
känner, när man som vuxen låter en hastig tanke gå
från den dagliga kampen tillbaka till barndomshemmets
enkla, naiva arbete. Det krävde naturligtvis omtanKe
och möda även det — men sedan kom man ut från det
trygga boet, ut till verklighetens värld, där det gäller
att se upp med båda ögonen och ta i med båda nävarna,
man fick lära sig, att det arbete livet kräver, det går
på livet löst. Och förmår man dra den beska,
fascinerande poesien ur detta arbete i verklighetens värld,
då har man ohjälpligt kommit bort från barndomshemmet
och idyllen och passar lika illa där som en örn i ett
duvslag. Manlig poesi har alltför hårda klor cch vassa
ögon, alltför grym och rastlös puls att kunna trippa
varligt fram bland duvor.

Det dröjde länge innan jag hann finna mig till rätta
i västkustens skärgård. Den var alltför stor och
obarmhärtig. Till en början såg jag inte ens att den var naken

— kände mig bara själv naken och förfrusen i detta
ödeland. Att denna skärgård i själva verket inte är ett
ödeland, det upptäckte jag först när jag såg hur andlöst,
rasande lidelsefullt här arbetas, en hetsjakt, som var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free