- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
167

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med trawlfiskare på Skagebanken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

dag, var natt går på livet löst. Med nakna, hårda
lemmar möter Bohuslän sitt eget, nakna hav; det är
mannen med stenhjärtat som möter kvinnan utan nåd, och
leken blir hård när de leka, men kampen blir hårdare
när vilja går mot vilja. Det ryms i detta land en skyhög
poesi, som ännu inte fått ljud — annat än oartikulerat,
i örnens vilda skrik högt över berg och hav.

Det där märker man nog inte så mycket, när man
en solig sommardag skvalpar fram över den blåmålade
vågen i en kokett liten lustkutter med skinande vita
segel, vackra damer ombord och en styv grogg säkert
angjord i styrbords näve. Då har man det ju så bra,
att poesien blir överflödig. Nej, man ska söka upp
arbetet härute, havets arbetare i sina båtar, som byggts
för vardagens möda, med spring, som följer stormvågens
stora, rytmiska linje — då lär man sig så småningom
förstå vad det ska bli, när Bohusläns själ en gång får
göra sin stämma hörd i den svenska dikten.

Tills vidare tycks Bohusläns själ ha fått sitt högsta
medvetna uttryck i den tvärsäkra fiskejakten,
vederhäftigt bred över bogen som det anstår en
Nordsjöfarare, med en rigg så liten, att en sportsman inte ens
kan upptäcka den och med en energiskt smattrande
motor, som för länge sedan brett en fotogendoftande
rökslöja över hela kusten från Nidingarnas fyr till
Gris-bådarna. Arbetsbåten i Stockholms skärgård, den
lättjefullt koketta roslagsskutan med den höga, gröna
mastspiran och den långa bommen, är minst ett århundrade
äldre och sprider ingen annan rök omkring sig än den
som stillsamt och beständigt ringlar ut från plåtröret till
den lilla kajutan längst akterut; dess doft är av kaffe,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free