- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
178

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

gröna färg och tog emot oss med detta lättjefullt koketta
småleende, som är insjöarnas eller Östersjöfjärdarnas
stora behag och som kommer långfärdernas sjömän att
med barsk röst, men med ögon som mysa av inre
förtjusning, tala hårda ord om fruntimmerssegling i
lemonad — och han känner sig därvid som en riktig sjutusan
till karl, med huden styv av sälta, allt medan han låter
sig smekas av den leende skönheten runt omkring i
dessa vatten. Ungefär så som riktiga manfolk bruka
brumma argsint belåtet under korta stunders
fångenskap i skönhetens mjuka bojor.

Vattnet här har inte djupvattnets bottenlöst kalla
strålglans, det skiftar i en liten hårfin nyans av
sötvattnets mera brunaktiga färg — det är väl
Kristiania-fjorden först och främst, som därvid gör sig gällande.

Men naturligtvis inverka även en massa andra
faktorer, läget i sin helhet härinne i det innersta hörnet
mellan Sverige och Norge ger en obeskrivlig känning
av lugn och skydd åt Sveriges yttersta skärgård åt detta
håll, den vackraste jag sett i vårt land.

Så tyst, så fridfullt stilla! Man kommer från havet
och vidderna, sjögången rullar ännu i kroppen, man
snyggar sig och går i land i Strömstad och känner sig
som en sjöman på landpermission — kontrasteffekten är
så stark och så bedårande, att man bara stannar och
skrattar, ljust och lycksaligt, mitt i ansiktet på det lilla
borgareförnäma, en smula åldriga, farbrorspräktiga
Strömstad. Man tycker till och med att det skinande
nya, överallt synliga stadshuset — lagom ungefär för
en stad som Göteborg — är på något vis riktigt, det
är så tokigt att det måste ha någon metafysisk mening

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free