- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
184

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Västerhavet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

Ille terrarum mihi praeter omnes angulus ridet.

Med andra ord: här får livet det allvar och den
storhet, som öppnar mäns hjärtan cch låter dem andas fritt.

Över Nordkosters bergrygg akter om oss resa sig de
båda släckta gammalfyrarna, söndervittrade och förfallna,
men ståtliga som havets hövdingar — en hymn ur
bergets själ om sol och storm är deras saga. Mellan den
lilla utkikskojan bredvid dem och den vita signalmasten,
springer som en dansande prick flottans beväringsman
120 207/11 Edvard Tuvesson, kallad Skärgårdsgreven,
som i marinens vita sexställ fullgör en behaglig
värnplikt genom att med tuben sikta, { liggaren anteckna
och genom telefonen inrapportera till
bevaknings-kommandot i Strömstad varje båt, som passerar denna
farled över gränsen. Och just nu ligger en ballastad
norrman och blåser efter lots där gränsen mellan de
båda bondländerna löper ut genom Svinesund och
försvinner i havet. Lotskuttern lägger redan ut, lotsförman
Beckman i egen hög person har turen, och vi hoppas,
att Dyngökuttern, som ligger på lur därute, ska kamma
noll i denna besynnerliga konkurrens, som lockat
lotsarna så långt söderifrån ända hitupp och Koster förbi.

Några unga män i en kosterbåt — vi sträckte ut
över det sjungande havet och gjorde slaget långt. Och
det var härute vi kommo att tala om Albert Engström.
Det var inte bara de ståtliga ruinerna efter havets gamla
hövdingar på Nordkosters bergrygg, som ledde våra
tankar till honom — fast så borde det ha varit. Men
sanningen ska äras, det var Engströms egen tidning, som
påminde oss om den gamle mästaren. Och påminnelsen
var sådan, att den, som låg på rygg i solsteket på däck

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free