- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
186

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Västerhavet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

o$s. Ursholmarna och Kosteröarna med den tornprydda
silhuetten bleknade i soldiset akterut, i norr blånade det
norska landet och försvann uppåt Kristianiafjorden.
Seglen veno och smällde, kostern reste lejonbringan ur
fräsande sjöar och vände mot nordvästen i full musik,
krängde över och lade sig till ro för babords halsar med
en silverglittrande kaskad över backen och ett
bottenlöst, soldjupt svall, som rusade undan i lä.

Vi sågo det skönaste och mest befriande en mans
ögon kunna se.

— Albert Engström, sade han vid rodret, ha ni
gjort klart för er, pojkar, vad den mannen har givit oss
och lärt oss, framför allt oss unga? Strix var min
befriare när jag lämnade barnaåren. Jag bryr mig inte om
hans teckning just nu, fast han varit en konstnär av
Guds nåde. Jag bryr mig naturligtvis än mindre om
hans koketteri med latinet och grekiskan, fast ni ska
besinna att det är något rörande med denna kulturlängtan
hos ett barbariskt bondefolk — och i Engström
personifieras inte endast svenskarnas brännvinsglädje, men
även deras lärdomsfröjd.

— Brännvinsglädjen framför allt!

— Vänta lite, vi ska ta ut det här slaget ordentligt
först, innan vi lägga oss på den bogen. Jag ska nu
först bara fästa mig vid den stora behållningen av Albert
Engströms hela verksamhet. Han är en karl, gossar,
och han är en bättre herre, fast han råkat fastna på
gamla dar i en något snaskig blaj. Det är en sak för
sig. Men vi unga, vi ska hälsa honom med en tacksam
karda i luften, höjd till vänners handslag och till smockan
dessutom, om så skulle behövas. För vi skulle inte ens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free