Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haugesund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
ännu varm efter mannen, som nyss lämnat den för att
resa vidare med samma båt som fört mig dit. Flickan
ordnade om sängkläderna en smula och frågade ilsket,
när jag ämnade resa igen.
— Om ett par dar.
— Ja, herrn kan få stanna här några timmar, sen
är rummet uthyrt igen!
Där var naturligtvis iskallt, inte bara av kolbrist,
men även emedan fönstren inte kunde stängas. Det
snöregnade därute och den tunga vinden från havet stod
rätt in genom fönstren, som vette mot kajen; hotellet
låg vid hamnen, av de enklare sjömanskrogarnas typ.
Jag var emellertid tillräckligt trött att ta vad som bjöds,
lade mig påklädd, svepte om mig min våta päls och
sjönk som en sten i sömn — och vaknade igen efter
några minuter, bokstavligen förvandlad till sten.
Naturligtvis. Iskyld som en färsk torsk, på väg till England.
En sjöman utanför krogen under mig spelade en
brakande handklaversvals. Det var den vidunderligaste
musik, den sprängde in i hjärnan med en våldsam fysisk
smärta, brände sig väg som eld genom is, tills den fick
mig vaken och medveten igen.
Varm mjölk? — Kalfe? — Nej, ingenting varmt
ännu på ett par timmar.
Alltså drev jag ut i stan för att gå mig varm.
De tre fyra hotellen hade jag snart undersökt; inga
rum.
Som en grov orgelton brusade alltjämt vinden från
havet in genom staden, snöregnet höljde dess gator i
dy — alla fasor tyngde däröver som bly. Och överallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
