Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haugesund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Haugesund vänder sig helt till havet och hämtar där
sitt liv, sin rikedom, sin framtids storhetsdröm.
Sundet — hamnen — är inte brett, ett stenkast
tycks det, men väl ett par kilometer långt från norr till
söder. Det utmynnar norrut i en öppen havsvik, Sletten,
begränsad mot Nordsjön i väster av en liten labyrintisk
naken skärgård. Närmast väster om denna skärgård
kallas Nordsjön Sirefjorden och begränsas i sydväst ett
par mil till havs av den lilla ön Utsire. Sletten i norr
och Sirefjorden i väster äro Haugesunds närmaste
fiskehav, där vårsillens rikedom bärgas intill mars månads
slut.
Jag hyr en liten bogserbåt och sticker ut till havs
för att se på grannlåten. Åja — men det är inte den
stolta syn, som den bohuslänska fiskeflottan erbjuder
på havet. Här tycks det vara mer primitivt och på
samma gång mer industriellt. Alla dessa motorbåtar,
som komma snattrande, äro inte snörpvadlag i arbete,
de driva ännu fisket med drivgarn, vilkas länkar släpa
som långa svansar efter båtarna.
Snörpvadar äro naturligtvis också i bruk, men
dominera ännu icke sillfisket. De skötas från mindre ångare,
som föra, var och en, två grova roddbåtar, i vilka
”snörpenoten” ligger lastad. Ytterligare en lillbåt går
ut med förmannen, som känner efter sill med
koppar-eller mässingstråd — han ger signal: klart! — och
ångbåten jagar fram i högsta fart, ledande roddbåtarna,
från vilka vaden kastas. Fångsten stuvas ombord på
ångbåten — den rymmer åtskilligt, när den vänder hem
”sökklastad” med sill högt över relingen.
De största fångster man känner göras dock på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
