- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
202

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norska stämningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

bröts stillheten av ett starkare larm — en skara
vit-klädda unga flickor rände i väg över gatan, tätt följda
av gossar i konfirmationskläder, de stormade några
automobiler tutade, skrattade, skreko — och så bar
det i väg med dem som i triumf — deras konfirmation
firades som en studentexamen i Sverige.

Jag hamnade på ett kafé, slog mig ner vid ett bord

— och i nästa ögonblick började ett fasanfullt
maskin-piano arbeta ur sig svenska folkvisor. Jag tittade
för-bluffad upp, flickorna vid disken strålade av glädje över
den överraskning de berett mig, jag måste förlåta
maskinpianot och glädjas åt deras glädje; hur de visste att jag
var svensk, det anar jag inte, jag hade inte hunnit säga
ett ord. Det hela blev för mig en obeskrivligt blånande
saga med guldstjärnor högt uppe över gatorna — och
djupt nere, djupare än någonsin annars, det mörka,
nordiska tungsinnet. Vackra leenden, glada ögon, mjuka
röster, stilla lycka.

Båten vrålade brutalt — ut på sjön igen, ut i den
underbara, sidenblåa rymden — ut över vattnet, som
gled undan, frasande som sidenvådar. Jag tänkte på en
historia av kristiansandsförfattaren Thomas Krag.
Mittemot varandra vid en gata i den ljusa staden bodde två
grannar. De hade var sin fruktträdgård, träden sträckte
sina grenar emot varandra och möttes till omfamning
över gatan. De båda grannarna voro gifta, bådas hustrur
blevo i välsignat tillstånd. Och om hösten hade deras
fruktträd så sträckt sig emot varandra och slingrat
tillsammans sina grenar, att ingen visste vem som var
fruktens rätte ägare. —

Det är inte många timmars resa därifrån, så kommer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free