- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
212

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lofoten. Från en Nordlandsfärd i mars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

ungefär midnatt, kunstmaleren och jag. Vi resa oss
båda i ett tempo upp i sängen — utanför dörren hörs
ett sataniskt oväsen, karlar skratta och skräna, kvinnor
skrika, alldeles förtjusande som alltid, och ett handklaver
arbetar, arbetar, arbetar. Nej, säger Lindström, vi äro
svenskar, våra förfäder ha ägt den här provinsen, vi
komma från Norges residensstad Stockholm. — Bon,
säger jag och bultar i dörren. Handklaveret dör,
karlarna sjunka i rösten, kvinnorna tystna.

Plötsligt öppnas dörren, två manfolk, obestämbara,
kliva in. Pipor i mungiporna, tobaksspottande på golvet.
Om forladelse, forstyrrer vi dem? — Ja! — Forstyrrer
vi dem virkelig? — Ja! — Men dessa herrar, som levde
av jakt och fiske om dagarna och av nästan champagne
om nätterna, de slogo sig demokratiskt ner hos oss, var
och en på sin sängkant, och började tala om sina affärer,
sina hustrur, sina barn, sina tjänstehjon, sina vänner,
sina villor — och kom nu, tag på er kläderna, vi kan
bara bjuda på ett glas champagne, men något måste man
ju roa sig med!

All ironi var totalt förspilld på dessa män. Vi voro
från residensstaden, men ack så hjälplösa. Äntligen
gingo de bittra och hätska sin väg. Inte ens ett glas
skum —? De spottade golvet fullt med tobakssås, de
förpestade rummet med piprök, de ägde
hermetikfabri-ker och villor — men de gingo ändock sin väg till slut.
Det var vid midnatt. Det blev tyst, de flyttade.

Vi somnade igen så småningom. Plötsligt stiger en
man in, han är fruktansvärt berusad. Åter rusa vi upp
ur sömnen. Han skulle bara säga adjö. Och så gick
han. Klockan var nära fyra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free