Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lofoten. Från en Nordlandsfärd i mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Nu kan man vänta sig vad som helst. Och mycket
riktigt. På morgonen måste Lindström och jag he
vackert om ursäkt för vårt oförsynta beteende om
natten.
Lämnom Kabelvaag! Nästa båt! På en limme resa
vi hundra år tillbaka i tiden och komma till ett uråldrigt
fiskevaer på en liten ö ute i fjorden. Det är Skraaven,
det ursprungligaste av fiskarfolkets hamnplatser. Där
ligga mellan bergen de vidunderligaste fiskehodar,
tillfälliga bostäder för fiskarefolket, man ser genom små
gröna fönsterrutor deras spillkummar fulla av kaffe,
deras grova limpor, deras matrester av alla slag. Och
ute på hamnen, ett smalt sund mellan några stenknallar,
ligger ett otaligt vimmel av de gamla nordlandsbåtarna,
små öppna, odäckade vikingaskepp, kasks, fasring,
fyr-roring, ottring och femböring — från ett par alnar till
några meter i längd; den största, femböringen, möjligen
halvannan meter i bredd. Och längre ut: jaekten, det
stora, breda drakskeppet, motsvarar rospiggsskutan —
ungefär — men lastar upp till tusen tunnor; skonare,
motorsköiter, listerbåtar och dorries, små, nästan
fyrkantiga, sjöstarka jollar. Att sitta i och manövrera en
dorry är som en gudstjänst: hon vänder på en ettöring,
jag har prövat.
Allt är målat i de starkaste färger: klart grönt,
korn-blått, halmgult, vitt; det brinner för ögonen av djup
färgmust — och så dessa ädla linjer av farkoster med eget,
personligt liv!
Det värsta är dock, att runt omkring en, vart man
vänder sig, dag ut och dag in, stå dessa förfärliga,
dumma, sterila, onaturliga fjäll. Käglor, rätt upp till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
