Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Heliga Elisabet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
hau, Ludwig, han tillät och bekräftade den för-
klaring, som lade Elisabets själ naken och värn-
lös i den gudelige, lärde mannens händer. Ja,
han såg nog med sorg att hustrun drogs ifrån
honom, att hon redan tillhörde en annan värld,
att hon var en sällsynt, en utvald, benådad
människa, i vars egen väg mot höjderna inga
stenar finge läggas, allra minst av dem som
älskade henne — men denna kärlek ville han
behålla! Bara den, allt annat gav han ifrån
sig.
Därmed var äktenskapet i alla fall sprängt.
Ingen kan lyda två herrar, en kvinna som Eli-
sabet allra minst, hennes själ delades mellan
mannen och biktfadern, det såg ut som om
allt skulle brista sönder för henne. Där gick
Ludwig, lantgreven, herren — tungsint, fridlös,
fast han försökte le och låtsas, att allt var
samma lycka som förr. Och där gick Elisabet
från den ene till den andre; den ene tuktade
henne ’med hugg och slag och talade hårda ord,
men han förde henne vägarne uppåt till him-
melens ljus; den andre log med sorg i ögonen,
smekte henne och försökte väl stundom med
ungdomens brinnande heta åtrå hålla henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
