Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ord i förtroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min tysta, lantliga vråi Skål, pojkar och flic-
kor, välkomna I Drick, Ove, och grubbla intei
— Ingen skulle kunna tvinga mig att döda,
svarade Ove tyst, i det han nervöst fingrade
sitt glas. Om jag blir mobiliserad i morgon
— eller om några dagar — så vägrar jag att
gå ut. Jag vill inte döda någon människa. Det
är vidrigt att tänka sig, att jag skulle slita rött
blod ur en levande människas kropp. Aldrig!
Det kommer aldrig att hända. Min ärelystnad
ligger inte åt det hållet.
— Jag gissar du går ut i alla fall, svarade
Fock lugnt. Du ska inte överskatta dig själv
och inte ge några förhastade löften. Vänta
bara, tills krigselden en vacker dag flammar
upp i hela vårt folk. Då står du plötsligt i
eld och lågor invärtes, du springer med blod-
sprängda ögon iväg för att få ett gevär med
fast och slipad bajonett, och du vill finna en
fiende för att få njuta vällusten att döda. Du
har allt det där i blodet. Hela raden av fäder
och mödrar ha givit dig det i arv. Det är be-
undrat i samhället, det är god ton, det är mak-
tens vilja att folket ska vara sådant. Och det
har blivit så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
