Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ord i förtroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
ifrån hördes alltjämt de danslystet trånande to-
nerna av en tung och hetsig vals, den tycktes
komma som en viskning ur unga levande hjär-
tan, gömda till hemlig lek i skydd av gråberg
och skogsmörker.
Fock tömde sitt vinglas efter sången och
sade:
— S ver ge.
De tego. De förstodo rätt väl och kände
detsamma. Han fortsatte:
— Hör ni det ? Att det är det gamla svenska
landet, som andas omkring oss. Att livet ännu
brinner på gott och ont i unga hjärtan, att blo-
det ännu går i samma takt, att vi ännu leva
i kött och blod lika starkt som vi leva i sån;
och saga. Bröder och systrar — hur länge än?
— Nu börjar han igen, sade Ove. Kan du
inte hålla dina tankar från kriget?
— Nej. Ty jag vill inte förskräckas och göm-
ma mitt huvud som en struts. Jag vill se. Och
jag vill förstå. Därför vänder jag mig inte bort
från den stora, ohyggliga tavlan förrän jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
