Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Hon var så upprörd, att hon reste sig i bänken
och fäktade med armarna luften, och röd som en pion
var hon i ansiktet av alla sensationer, den kära lilla
feta borgarekvinnan.
— Och kan ni tänka er, det satt en herre
bredvid mig, och när arbetaretåget kom, så sa han:
nu visslar vi, sa han alldeles högt, och det var flera
stycken fina herrar som ville vissla, men dom kunde
ju inte.
— Kunde de inte?
— Nej, det är ju så rysligt opassande att vissla,
och ni ska inte göra narr av mig, för det var
verkligen så högtidligt och man riktigt kände hur
allvarligt det var —
— Arbetaretåget?!?
— Nej, nej, usch va ni är otäck, nej —
stämningen! Det hela! Och hela tiden medan
arbet&re-tågét visades på den vita duken sutto vi alldeles
dödstysta, och de flesta vände sig bort från duken
och pratade med varandra, inga applåder, ingenting!
— Nå, det var ju väl.
— Vad menar ni?
— Ingenting.
— Jo, ni menade något otäckt, det såg jag.
— Nå, möjligen tänkte jag på, att det skulle ha
sett underligt ut, om den fina publiken hade applåderat
på fel ställe. Och kanske arbetarna gå sin väg fram
utan att fråga efter sådana applåder. Men hur gick
det sedan —?
-— Vet ni, att ni börjar bli så förfärlig, att man
snart inte kan tala till er, jo, sen kom det riktiga
tåget, bondetåget, och d å, då skulle ni ha sett —
— Oh!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
