Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
klippt inför altaret, föll ofta ner under det grova,
simpla huvudklädet.
Efter en tid steg hon åter in hos mästaren i hans
verkstad. Inte för att tigga av honom, endast för
att se, hur han hade det nu i sin ensamhet. Men
mästaren var inte längre ensam. Han hade tagit
till sig en ung mästersven, och Gerdi förstod genast,
att det måste vara en skicklig man, ty han hade
fått om hand de svåraste arbetena, och mästaren
själv stod vid stenhällen som en lärling och rev
med löparen färg i olja.
Hon sökte genast upp sitt arbete vid den kalla,
sotiga spiseln. Hon sjöng för första gången på
länge, medan hon ordnade i skänk och kistor, lagade
männens mat och redde deras sängar. Sedan gick
hon tillbaka till klostret med tom påse utan att
tänka på sin synd. Hon tänkte på mycket annat.
Hon förstod, att mästaren skulle fara illa, om hon
inte oftare såge till hans hus. Men hon var rädd
för den nye mästersvennen, han hade redan givit
henne hårda ord och bett henne gå ut ur verkstan,
när hon stod i ljuset för honom och skymde hans
arbete. Sedan hade han vänt henne ryggen och
svurit en ful ed, medan han slätade Guds mioders
bild med pimsten. Han hette Magne, och det
namnet betydde något, det förstod hon. Han var
en sådan man, att ingenting, som han gjorde eller
sade, kunde vara betydelselöst.
När hon nästa gång kom till mästarens gård,
sken solen rätt ner mellan de låga timmerstugorna.
Magne stod mitt bland blomstren, gräset nådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
