Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
-— Vet inte. Du känner väl bättre till det, du
som går i lära hos de heliga. Stå stilla, har jag sagt!
Du ska ha en korg i handen, full av rosor.
— Den heliga Elisabet! sade hon och blev så
glad, att hon glömde hålla sina ögon sänkta. Men
hans blick var flammande ljus och vass, det var
något obarmhärtigt i den, som gjorde ont, och hon
måste genast vända sig bort. Han såg inte elak
ut ändå! Och hans mun var mjuk som hos ett barn
— om någon annan hade haft hans leende, skulle
det ha varit ohöviskt, men nu var det bara något
glimmande och gäckande kring hans vita tänder.
En sådan makt hade han, att allt vad han gjorde
syntes självklart rätt, det måste vara så och kunde
inte tänkas annorlunda.
— Kom ner i verkstan, sedan du gjort ifrån dig
sysslorna där uppe! sade han och gick. Du ska få
leka helgon så mycket du vill — du borde för resten
heta Elisabet, det är vackrare än Gerdi!
När hon gick in i stugan, hörde hon honom ropa
i verkstan:
— Fram med trä, mästare! Det torraste och
bästa du har! Nu vet jag hur hon ska se ut, hon
med rosorna i korgen!
Så gick det en lång tid, och Gerdi kom var dag
till mästarens gård. De små systrarna läto henne
gärna gå till Guds ära, ty hon var fattigare än alla
andra. Man förebrådde henne även, att hon var
oäkta född. Somliga sade, att hennes föräldrar voro
okända, andra visste, att hon var en skamfläck för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
