Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
— Nej.
— Det är en dum lag, sade Magne. Den måste
vi göra om. Jag tar mig fritt i dag, ska göra något
viktigt.
Han gick sin väg.
Senare på kvällen såg mästaren, att Magne stod
vid slipstenen, som låg invid väggen till
verkstadshuset, och slipade ett svärd. Han drog det
betänksamt fram och åter i stenens våta ränna, som om
han redan hunnit rasa ut. Svärdet såg ut att vara
slipat under flera timmar, så blankt var det. När
Magne fick se mästaren, ropade han på honom,
och mästaren gick dit.
— Du förstår dig ju på lagen? frågade Magne.
— En del förstår jag, svarade den gamle och
såg med oro, hur Magne prövade svärdseggen med
tummen och därefter fortsatte att slipa.
— När man förlorat något, kan man ju gå till
rätten och begära att få sitt tillbaka?
— Visst kan man —
— Även om man har förlorat sin lycka?
— Domstolen kan döma till penningersättning.
— Det passar mig inte. Även den lagen måste
göras om, jag vill ha tillbaka min lycka, sade Magne,
bröt en blomma på marken, höjde svärdet och lät
blomman falla tvärs över eggen; stängeln föll till
marken, avskuren i två delar.
— Du tänker använda stora järn till ditt arbete,
sade mästaren. Akta fingrarna! Lås in svärdet!
-— Du ville väl jag skulle sätta mig ner och lipa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
