Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
— Förstår du? skrek han. Mig sätter man inte
som en gycklare bland tjänstefolket!
Han skakade sina knutna nävar framför den
gamle:
— Har du nu något tungt och starkt att sätta
i ditt ställe, ska jag bryta sönder det i smulor. Men
dig vill jag inte röra. Du är vit i håret, och du är
själv en lurad och bestulen stackare. Biskopen har
dragit dig vid näsan, begriper du inte det? För att
få Gerdi till piga åt sina fina fröknar på
Jungfru-berga! Han smorde flott på torra lädret han gav
dig, och du åt som en gammal hund. Stackare!
Magne stod och raglade åt alla håll som en
berusad och sökte stöd i tomma luften. Så fick han
se det lösslitna och bortkastade trädet. Han skrek
till och störtade dit igen, lyfte det och kastade det
mot vinden neråt de vitsprutande vågorna. Men
trädet seglade för stormen i en vid båge åt sidan
och föll åter ner på stranden. Magne sprang efter,
tog det igen och bar det fram till det yrande
skum,-stänket vid strandhällarna. Där slungade han det
med ett vinande kast ut i havet.
Grenarna sträckte sig efter honom liksom för att
hålla sig fast, rötterna sparkade efter honom — så
försvann det. Vågorna hävdes och tumlade om
varandra där ute som vita spöken och störtade sig
mot den söndertrasade stranden, vrålande som
hungriga lejon i en lejongrop. Hela luften var upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
