Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
rätt, han hittills lidit. Och du begriper inte, du
stackare, hur han lurade dig den gången!
Mästaren gav honom ett föraktfullt slag i ansiktet
med aviga handen. Magne märkte det knappast,
skrattade endast en smula förläget och vände sig
bort för att vrida vattnet ur sitt hår.
— Gå och hämta din pil, som sitter i trädet där
borta, sade mästaren, du slösar som en toker.
— Den ska sitta kvar. Det skottet sköt jag mot
min osynlige fiende, så när hade jag träffat dig,
men pilen var märkt, så att den visste bättre. Den
söker sig fram, ska du få se. Var han än må vara
nu, han som står mig emot — min pil är på väg
och ska en gång nå hans hjärta.
Han talade till den gamle i en underlig ton av
hemligt samförstånd, det lät, som, om de vore
kamrater i ett och samma skälmstycke. Eller som om
han upptäckt, att den gamle visste något viktigt,
som den unge hittills trott sig ensam veta.
Men mästaren sade:
— När du skriker, vill du endast visa dig själv
i all din ömkansvärda olycka. När du rasar, vill
du endast skryta med din egen styrka. Du lider
nog — men inte mer än att du alltid hinner först
ynka eller beundra dig själv. Men där orden ta
slut, och tanken inte längre kan tänka, där börjar
det svarta allvaret, ett lidande så djupt, att du inte
kan ana det. Man kan nå dithän som ung, men man
är gammal, när man kommer därur, även om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
