Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
varit endast några minuter i den heta elden. Man
blir annorlunda efter en sådan stund än man varit
förut. Du må nu rasa, hur mycket du vill, du är
ändå alltjämt densamme du var den dag, när du
först såg henne.
Magne svarade i samma ton av hemlighetsfull
förtrolighet, som om han i sin förtvivlan sökte
övertala den andre:
•— Du förstår väl, att jag inte kan gråta andras
tårar? inte älska med andras kärlek eller hata med
andras hat? Ingen människa kan det. Men av mig
fordrar du det omöjliga — eller mitt liv!
Mästaren reste sig trött:
— Nu har du länge nog fått skrika ditt
brunstiga hat i mitt öra, fast jag vämjes vid de lösa
orden. Jag har hela tiden väntat, att något sant
och gott dock kunde finnas hos dig, som kunde ha
visat sig för ett ögonblick nu, när stormen är över
dig och sopar undan smutsen i din själ. Men
ingenting finns i ditt hjärta mer än din egen
själv-betagenhet.
— Vad vet du, gubbe? Vad förstår du? Den
gamle tänker på sin död, den unge vill lev*.
— Jag har också varit tjugu år. Jag minns det
nog. Men jag hade så mycket annat att tänka på
då — andras liv att svara för, andras tårar att
gråta, andras kärlek att älska. Kanske bär jag ännu
som gammal man den kärleken i mitt hjärta. Du
har glömt en sak, Magne. Du har ännu inte haft
en tanke på Gerdis egen pina, hennes egen sorg i
kväll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>