Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stillhet och tystnad — stormen har rasat ut. Ännu
driva tunga moln från havet in över land, släpande
efter sig dunkla slöjor av regnrök, men de fara
hastigt förbi och försvinna bortom våta skogar
och berg. Himlen blir åter klar, välver sig hård
och kall som is över landet. Solen lyser alltjämt
genom den frostiga rymden, men ljuset kommer
till jorden utan glans och utan värme, visar bara
obarmhärtigt skarpt, hur mörka skuggorna ligga
över människornas vägar. Höstens bleka solsken
ger endast hopplös tomhet och kyla i hjärtat; allt
har varit, allt är färdigt, förgängelsen präntar med
isig klarhet sin skrift för allas ögon och döljer inte
längre livets hemska hemlighet, lämnar intet av
ljuva aningars ljusdunkel kvar åt drömmarna och
hör ej frusna läppars böner om en enda liten gnista
av hopp. Förintelsen väntar — evigheten, som allt
levande trängt ar efter, synes ha intet liv att ge,
endast död. Ingenting annat än detta ser man. Alla
vårliga aningar vissna ner och bli till tommaste
overklighet.
I staden stodo de små låga husen i långa, krokiga
rader så tätt tillsammans, som om de behövde stödja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
