- Project Runeberg -  Legend /
51

(1920) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5i

Han gick med stora steg fram till kyrkotrappan.
De andra följde honom för att föra honom bort
med våld, om så skulle behövas. Men han
stannade och pekade in genom den vidöppna porten —
längst där inne under de mörka valven lyste ett
litet rött sken, det liknade en skimrande rök, i vilken
hundratals små vaxljus tindrade som gyllene
stjärnor, och all världens härlighet gnistrade fram i små
fläckar av guld och silver och strålande färgers
prakt. Men för övrigt var hela kyrkan fylld av
ett tungt dunkel, och utanför kyrkoportens låga
pelare med de gråa, fyrkantiga kapitälerna och den
gråa, stendöda himladrottningen var själva
solskenet grått och dött. Luften var isigt klar, och
man såg, att människorna på torget, där de raglade
mellan skuggorna, varken kände någon värme eller
sågo något ljus; de buros upp i den livlösa
ödsligheten endast av sitt tunga, flämtande rus.

— Ser ni honom där inne? sade Magne. Vid
altaret! Jag vill bara fråga: varför har han rätt?
Han har ju inte rätt! Och stänger han in henne,
så bär jag henne ut igen. Men varför ska han stå
mig efter livet, när jag vill leva i fred? Jag har
levat utanför all ära och redbarhet i allan tid, jag
ville vara god, jag bad till Gud — när jag var
mycket liten, förstås — att han skulle göra en god
människa av mig, men det kunde han inte. Jag
fann sedan aldrig någon, som ville räcka mig en
finger till hjälp, man sparkade mig från mörkret
och slog mig i skallen bakifrån, och ingen fanns,
som inte försökte strypa mig med mina egna ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:01:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochlege/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free