Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Ett kungarike för en vän, om han också i nästa
timme bedrar mig! Men jag hade intet kungarike,
och därför fick jag ingen vän. En gång höll jag
en liten kvinna i mina armar — det var mitt liv,
det var dagarnas solljus, nätternas stjämeglans,
himlens hela härlighet i jordens mörker. Nu är
det slut och borta. Nu är jag bara så här. Var dag
slipar jag mitt svärd. Jesus Kristus, Guds son, du
som också i din svåra stund såg dig om efter svärdet,
hjälp mig att döda honom där inne! När han ligger
under mina fötter, när jag ränner mitt svärd genom
hans hals och stöter honom fast i marken — då
ska jag tacka dig och tro på dig, käraste frälsare!
När han vrider sig och slingrar sig framför mig,
och järnet skär sönder hans strupe, när han gapar
med munnen för att skrika men ingenting hörs —
ingen har ju hört mig! — när hans ögon öppnas
och vidgas och bli större och större tills de brista
— vad satan vill du?
En borgare, tämligen fet, vill gå uppför trappan
till kyrkan. Han stannar häpen och mönstrar
Magne från huvud till fot. Han vänder sig till
Magnes kamrater:
— Det är ju fest?
— För mig, ja! Men inte för dig! skrek Magne,
vild.
Borgaren ville gå vidare uppför trappan, men
Magne tog honom i armen, ledde honom utför igen
och förde honom bort:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
