Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
kade i halmen, folket trängdes tillbaka, och Magne,
som endast kunde häpet stirra på den vackre, starke
fursteynglingen, fick en hästsvans i ansiktet, så
att han måste vika undan med de andra, men färdig
genast att tränga sig fram igen för att skrika ut sin
förtvivlan.
En kyrkotjänare kom löpande utför trappan.
Några herrar vände sig till fursten och hejdade
honom. Tjänaren fick ärendet uträttat och
väntade medan budet framfördes till fursten: hans
eminens biskopen bad hälsa, att middagen väntade
i biskopsgården; han hoppades, att ers nåde inte
ville fara hans port förbi, och han önskade, att ers
nåde värdigades bestämma tiden för sin ankomst.
Magnes ögon gnistrade under rynkade ögonbryn,
när han hörde hälsningen. Han trängde sig
närmare för att höra svaret, och han skrattade högt
av hån, när han hörde, att hans nåde bad om sin
hjärtligaste hälsning till hans eminens och ville
gärna komma på den tid, hans eminens själv
bestämde. Om hans eminens då skulle vilja låta öppna
taffeln klockan två på dagen, så skulle den tiden
passa hans nåde bäst, men hans eminens finge inte
betrakta den tiden som en önskan av hans nåde,
om den vore för hans eminens på ringaste vis
obekväm.
Med detta bud löpte kyrkotjänaren uppför
trappan igen.
Magne ropade högt:
— Ska lejonet hålla vänskap med schakalen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
