Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
standar och kors. Under en baldakin av violett
sammet med guldfransar bars ett förgyllt skrin
med de dyrkade kvarlevorna efter den helige, vars
depositio i dag firades. Man såg bara baldakinen
och skrinet gunga fram över människornas huvuden,
framför och bakom ciboriet ringlade sig lätta,
ljusblåa skyar av rökelse mot himmelen. Den heliga
hymnen sjöngs av män och kvinnor och lyckades
stundom klinga högre än de berusade åskådarnas
skrän och fromma jubel.
Magne hörde ingenting och såg inte ens däråt.
Gerdi gick där borta bland de andra små systrarna,
det visste han, men han hade ju redan sett henne,
och nu var han alltför trött att gå dit igen. Han
satt stilla och drack, han torkade inte ens bort
fradgan, som rann i hans mungipor.
En av hans kamrater viskade hemlighetsfullt till
honom:
— Vet du vad du skulle göra, Magne? Du
skulle söka upp den vita munken!
— Vad är det för en?
— Det vet man inte. Har du inte hört? Man
säger, att han är mäktigare än både kejsare och påve.
— En ny Kristus då! Tack så mycket!
— Nej, inte alls på det viset. Allt, som kyrkan
och prästerna ställa galet till, gör han rätt igen. Han
har hjälpt många till en salig död — du borde söka
honom! Han hjälper dig nog mot bispen!
— Bereder mig en salig hädanfärd, ja! Men det
behöver jag inte ännu. Prata inte, jag ger djävulen
din vita korp, jag vill berusa mig i frid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
