Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
Medan stopen fylldes igen, stirrade han slött bortåt
kyrkan — taket var bara ett tjockt lager av halm,
redan möglig, som lagts över de höga, gråa murarna.
Ena tornet var ännu inte färdigt och bar en hög
trähuv som mössa i stället för den kopparhjälm det
andra lyfte mot de små våta skyarna, som seglade
bort över himlen för höststormens sista, trötta vind.
Över katedralens väldiga halmtak kretsade mellan
de båda tomen en svärm av svarta, skränande kajor.
Processionen hade försvunnit, dess sång
förklingade inåt staden. Folkhopen skingrades åt alla
håll, många raglade med blanka vapen i hand och
stucko redan efter varandra, andra omfamnade
varandra, kysstes och smektes under svordomar och
skrik.
En ensam gammal man kom gående från kyrkan,
det var mästaren. Han gick förbi ölstugan, han
såg Magne bland de andra mästersvennema och
vände sig bort med förakt.
Magne hejdade sig med stopet redan höjt och
skrek efter honom:
— Farväl, mästare! Akta dig i gathörnen, så
att du inte blir överkörd!
Men den gamle fortsatte lugnt sin väg hem.
Magne mumlade slött för sig själv:
— överkörd, för resten? Överriden menar jag,
förstås. Man kör ju inte den här tiden!
Han var redan berusad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
