Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
02
maste skogens mörka och sorgesamma furutoppar,
och över dem, långt borta, öppnade sig havet, djupt
och mörkt som blod, blått, men ändå blod. Några
nakna holmar där ute, sten bara, utan liv, lyste
röda av solfallet, blodigt röda. Hela rymden
däröver var uppfylld av ett purpurskimmers höga
allvar, det skymde himlens vårligt kalla sken, som
om en droppe ädelt blod blivit spilld och flutit ut i
luften, spridande överallt osaliga, rolösa drömmar
om en död, som inte är död, men som lever, lever
ändå bakom allt och väntar i ångest att något ska
ske — något som ännu ingen vet, men var och en
anar i sitt hjärta.
Där inne i kryptans fuktiga gravdunkel voro de
två människobarnen tillsammans. De sågo, att livet
utanför den låga stenporten var rött av blod, de
kände att luften, som smög in till dem från hav
och skog där ute, var hetsigt brännande av vårens
oro. Men där inne, under det låga taket mellan
stenväggarna, var allting svart som döden. Endast
guldfläcken över Frälsermannen på korset lyste för
dem. Det står ju också skrivet, att Gud vrok Adam
ut ur Paradis, men lovade honom miskundens olja
till lindring för hans ånger och vedermöda.
1 den ena väggen fanns en järndörr in till
klosterkyrkan. Dörren var stängd. Bredvid den stod en
stenbänk. Där satt Gerdi, nerböjd, hopkrupen över
sin synd och skam. Magne stod bredvid henne. Han
bar svärd. Han talade så stilla och tyst:
— Som en konungadotter kom du. Då var sång
och jubel — nu doftar allt av äckel och rökelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
