Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Gråten ville kväva mig då, så glad var jag — ja,
Gerdi, jag var glad, du såg det inte, jag kunde
inte visa det, tårar kommo i min hals, när jag ville
säga det. Nu river jag mitt bröst blodigt — se!
Han slet upp tröjan, men hon såg ej dit, hon
sjönk djupare ner, och hennes läppar rörde sig
ljudlöst.
— Då var fest, då var brinnande solsken i luften.
Jag älskade dig. Jag älskar dig än. Var jag än går
i världen, ska jag älska dig till livets slut. Nu kan
jag säga dig det. Nu är jag fri.
Hon teg alltjämt, men blodet svallade upp, hon
blev röd över pannan. Han tog henne hårt i axeln:
— Du viskar något? Ber du? Läser du böner?
— Vi måste, viskade Gerdi.
— Säll vare hon, som så arla började vara god!
Hon viskade som förut:
— Om jag kunde lära dig, vad jag inte visste
förr!
— Vad vet du nu, som du inte förut vetat?
— Att vi aldrig få leva hos varandra.
Han såg på henne med undran, sedan sade han
stilla:
— Det stod här ett bröllop i dagarna tre. Och
bruden ville endast mot brudgummen le —. Du
slipper lära mig detta, Gerdi.
— Du förstår inte. Det är inte som du tror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
