Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ning. Då är rätt och lovligt vad som skett, ty de
hedne ha ej stadfästelse på sina hjonelag.
Den unge fursten mulnade:
— Rätten är alltid en hedersman, sade han. Men
domaren är ofta en skälm.
De unga herrarna logo tyst omkring honom.
— Om domaren vore bara lika hederlig som lagen,
så behövdes inga vapen, fortfor fursten.
Munken log i sin tur:
— Det är inte nog att döma. Förbrytaren ska
avväpnas, och domen ska verkställas. Därför bär
härskaren vapen — för att försvara Guds rätt.
Ingen har bättre visat vapnens helgd än ers nåde
under denna strid.
— Det är just frågan, sade fursten kort.
Den väg de redo fram var endast en uthuggning
genom skogshavet. På båda sidor om uthuggningen
reste sig furornas höga pelarvalv, och därigenom
brusade vindens eviga orgeltoner. Mellan
trädtopparna vid vägens sidor skimrade fram den
sommarblåa himlens oändliga ljus. Men vägen var höljd
i skogsskymningens gröna dunkel.
Långt framför dem travade den muntra skara
ryttare, som sänts före. Efter fursten och hans
närmaste följe böljade fram i led efter led en
oöverskådlig mängd av järnklädda män och ivrigt
guppande hästhuvuden. I tystnaden hördes bara de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
