Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
möda och löper inte varg i skogen — men blir han
övermåttan plågad, må ingen förundra sig, om han
tar till vapen — och fördärvar ert fiskafänge.
De unga herrarna kunde knappast dölja sin
munterhet, och munken teg.
— Kunde jag som jag ville, fortsatte fursten
blidare, då skulle jag viga mitt liv åt en enda
uppgift — att röja i vildlandet, odla och bygga upp,
så att varje människa här kunde leva i frid och
mogna som gyllene säd på Guds åker.
— Amen! sade munken stilla.
De ryttare, som redo i förtruppen, hade stannat
och inväntade dem. De hade nått den korsväg, där
fursten med en del av skaran skulle vika av åt sitt
håll, ty hans stav och stol var i en annan stad i
landet. Hela truppen stannade och blev under rop
och larm uppdelad.
Vid korsvägen växte en lund av ekar, där höll
fursten stilla med sitt följe, medan han väntade.
Då redo några ryttare, gamla gråhårsmän redan,
fram till lunden. De reste sig i sadlarna under
skämt och skratt och bröto händerna fulla av ungt
eklöv. Den äldste av dem red fram till fursten,
medan de andra leende höllo in sina hästar ett stycke
därifrån. Den gamle lyfte hjälmen från sitt vita
huvud och sade:
— Det är en välsignad sommardag i dag, och
eklövet är fagert grönt — ge mig er hjälm, ers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
