Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
säkert. Det kan ju vara som ett sällskap, för resten.
Vore kanske värre att gå här alldeles ensam. Och
veta, att man vore ensam. Att ingenting levde
omkring en.
Det ljusnade, blev bara småskog kvar. Och
småskogen glesnade också och tog slut, blev små buskar,
snår och enris, med en och annan späd asp och
björk och gran. Ett rött skimmer av månljuset
bredde ut sig över hela gläntan — och där reste sig
mitt i hagmarken några stora, svartnade murar
utan tak.
Magne stannade med händerna på ryggen och
såg. Han kände igen sig. Vackert är det inte,
tänkte han. Men det skulle väl så gå. Kan undra,
hur den här gamla kyrkan ser ut invändigt nu?
Han trängde sig tyst fram mellan snår av
hag-torn och en och vildtöme. När han kom fram till
portöppningen tog han häpen ett steg tillbaka —
han hörde någon sjunga — en människa fanns där
inne!
Han tvekade ett ögonblick — därefter såg han
försiktigt in genom en rämna i muren. Marken där
inne var täckt av stenhögar, kalkgrus och stycken
av grova bjälkar. I allt detta växte risiga buskar
och ett par unga träd, som sträckte sina lövkronor
ända upp till murarnas överkant, den ljusa
kvällshimlen välvde sig däröver. Där koret en gång varit,
låg väggen nästan fullständigt sammanfallen, genom
öppningen lyste månen in över den svartnade
förödelsen. Det stora, röda tungelljuset sammansmälte
med kvällsdagern till ett varmt skimmer, som smek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
