Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Ynglingen vände sig om och log emot Magne:
— Så lyder din saga ? Den heliga legenden säger
annars, att Seth stack in huvudet genom Paradisets
port och såg en fägring och fägnad så stor, att
ingen tunga förmår utsäga det. Du har alltså intet
sådant att visa mig?
— Nej, svarade Magne. Jag har blivit vis av
olyckan och klok genom böcker, men ännu mser
genom andra människors svek och våld emot mig.
Jag har varit bildsnidare och målare, poet och
musikant, gycklare och tiggare. Krigare också,
knekt i varje fall, och tjuv och mördare och
mord-brännare och våldtäktsman och på det hela taget
en hygglig karl, en vanlig människa bland alla andra
vanliga människor. Jag har aldrig bott i hus, men
jag har haft många kvinnor, och jag har druckit
allt, som kan flyta genom en människas strupe. På
lediga stunder har jag skött mig bra, jag är ju en
satans duktig karl, och på det viset har jag slingrat
mig fram genom allt trassel i livet. Jag är en fri
man, ska jag säga dig, och lever mitt eget liv. Och
du ska veta, min vän, att man kan inte röra sig
ledigt i världen, om man är bunden vid Gud.
Såvida man inte är präst eller munk, förstås, utan tar
det där på allvar.
— Man brukar säga, att en narr vet allt, sade
gossen. Men du menar naturligtvis inte ett ord av
allt vad du nu sagt?
— Nej, svarade Magne. Inte ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
