Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2Ö
vit ängel i mitten. Det var Paradiset, krog och
härbärge. Dess mer naturliga och lediga namn var
Bagarfrun, ty ängeln i skylten var sådan och
dessutom vit.
Magne och gossen satte sig ner på en bänk så
långt som möjligt från några andra karlar, som
läto ölstopen vila på sitt bord, medan de nyfiket
betraktade de båda nykomna.
Frälsgive såg, att om de inte hade stannat här
utan fortsatt stigen framåt, så skulle husen snart
ha tagit slut, och de skulle ha kommit ut på en öde
plats under stadsmuren. Mitt på denna öde plats,
ungefär halvvägs till skogskanten, som syntes i
diset längst borta, reste sig en tresidig ställning på
en murad stensockel. Det var stadens galge. Några
hängda människokroppar slängde där för vinden.
En var nyss kommen dit, tycktes det, och såg ännu
ut som en hjälplös människa, två andra voro nästan
slut, bara några trasor hängde där, det övriga av
dem hade fallit ner och sopats bort av bödeln såsom
avskräde.
Magne skärpte sina ögon för att se, om den nyss
hängde kunde vara en bekant till honom, men
avståndet var för stort, och han vände sig likgiltigt
bort igen.
De fingo öl och mat i ett lerfat på bordet.
Plötsligt sade Frälsgive :
— Varför gick du hit, mästare? Inte är detta
vårt härbärge?
— Är du för fin att bo bland vanligt folk, så
kan du ta in i klostret. Om du har råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
