Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
rysligt ansvar! hånade Magne. Allt vad du säger
skulle han svara för, jag tror, han betackar sig,
— Du förstår ingenting av Guds ande, svarade
gossen mödosamt och lutade sig tungt över bordet.
Du har aldrig varit i hans närhet.
— Men det har du?
-Ja-
— Och därför tror du, att din själ är finare än
min, förstås?
-Ja!
Det blev hastigt tyst — en mörk och farlig
tystnad. Runt omkring började folk lyssna, några
mumlade redan: där är en till! Och full är han också,
kräket!
Magne såg vasst på Frälsgive och sade:
— Ett sådant vanvett strider mot naturen. Har
du inte fått ett hårt skal, så har du heller ingen
kärna som duger. Det vore en omätlig skada, om
min rika och utvecklade själ ginge förlorad, därför
har min hud blivit hård. Men din kärna är
värdelös, och därför är du hudlös, saknar skal och ruttnar
tidigt utan frukt.
— Nej, jag ska förkunna sanningen för det arma
folket, sade Frälsgive, han dignade under ruset och
pressade mödosamt fram varje ord, men han tycktes
själv ej veta vad han sade, hans ögon voro utan
blick som hos en blind. Vilken härlighet att stå
fram inför en värld och säga — ni dårar — ni
dårar, som tro — ni dårar, som verkligen tro, att
— ja, du förstår!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
