Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Folket började redan skratta.
— I dag ska några själar fara åt helvete, Gud
och alla helgon vare lovade! fortfor Magne på
samma sätt, det blev till en parodi på en
predikare-munks enkla förkunnelse för folket. Varför de ska
dö, vet ingen. Inte jag heller. Men de heliga
fädernas visdom övergår allt förstånd. Inför dem äro
vi alla dårar. Jag också. Och du också — och du
— och han också!
Det sista gällde Frälsgive, som tungt vilade i
flickans armar, stirrande vilt omkring sig utan att
kunna förstå någonting. Men folkhopen förstod och
brast i gapskratt.
En liten kraftig dräng klev fram i kretsen, inte
särskilt nykter han heller. Han skrek åt Magne:
— Det där är bara skoj!
— Bravo! ropade Magne förtjust och klappade
i händerna.
— Vem som helst av oss begriper, att de, som
ska brännas i dag, ha rätt.
Åhörarna började skrika öm varandra. Låt
lekaren fortsätta! ropade några. Lekaren är bra — gå
på bara!
När det åter blev tyst gjorde Magne, där han satt
hopkrupen på bänken, en ödmjuk bugning för
drängen och sade:
— Vise, höge och helige fader!
— Bravo! skreko åhörarna.
— Nej nu, djävlar! sade drängen och gick några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
