Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
dem sökte i stället med allvar hans vänskap, och
alla tycktes vänta något märkligt av honom.
En afton i sk}’mningen mötte flickan honom i
mästarens lilla trädgård, hon hade suttit där på
bänken bredvid bikuporna och väntat. Hennes ansikte
var blekare och hennes små händer hetare än
vanligt, och hon skalv av upprörd hetsighet.
— Nu! sade hon. Nu kommer snart vår stund!
PYälsgive förstod inte. Men han fick veta, att
några av dem, som besökt de hemliga
andaktsstunderna blivit fängslade, misstänkta som
veder-döpare. Och då förstod han.
Hon höll hans händer fast i sina och viskade:
— Får jag vara hos dig, när stunden kommer?
Han såg hennes ångest och kände plötsligt samma
ångest själv. Uppfylld av ömhet och medkänsla,
nickade han stilla öch sade:
— Då ska jag vara hos dig.
Hon kysste hans händer:
— Tack! Jag är så rädd — gå inte ifrån mig!
Kom!
Hon förde honom med sig in i sommarstugan,
där hon bodde ännu, ty hösten var sen det året.
Han satte sig på klädkistan under det lilla fönstret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
