Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I54
så måste de tro dig. Alla förstå, att du vet något
— du kan frälsa oss!
— Nej! sade han förskräckt. Vad förmår jag
emot döden?
Hon log i en underlig hänryckning:
— Vi veta, att du inte kan befria oss från döden,
sade hon. Vi måste vittna med våra liv för~
sanningen. Men du kan borttaga dödens pina, och ta
våra befriade själar i din ljuva famn.
— Men flicka — vad säger du?
— Jag vet! ropade hon. Jag har sett dig, och
jag förstår vem du är! Du har makt att gå genom
lyckta dörrar, du är starkare än vatten, eld och järn.
Var mig nära i min pinas stund — å! döden blir
ljuv, om jag får lämna min ande i dina händer!
— Res dig upp! sade han. Sätt dig här hos mig!
Min lilla syster — min vän! Du får inte tala så till
mig. Vi äro alla dåliga, svaga, onda människor.
Där sutto de båda barnen bredvid varandra med
armarna lindade om varandras hals och sågo på
varandra med skälvande blickar. Solnedgångens
ljus i det lilla fönstret smälte sakta bort. Hon sade
plötsligt:
— Jag vet hur det gick för våra vänner, som
dogo på bålet.
— Vet du?
— Jag såg det. En vitklädd man, mest lik en
munk, kom till dem från himmelen, han glänste
fram som en morgonstjärna i dimman. Då kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
