Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
ljus, som tränger in i den mörkaste själ, en värme,
som smälter det hårdaste hjärta. Där växa buskar
med ett bottenlöst svall av grönt, och höga, susande
träd höja sina allvarsmörka kronor mot den blåa
rymden. Det sjunger i luften av solig glädje, det
lyser från tusentals små vingar av flygande kräk,
präktiga humlor och dansande sländor och fjärilar,
som fladdra likt flingor av purpur och guld. Över
allting simmar en rusande vällukt från blossande,
färgstrålande blommor och mognande frukter,
simmiga av saft. På tempeltrappan ligger en ung man.
Han har kastat av sig sina kläder, och hans nakna
kropp lyser brunbränd. Varje muskel är hård, varje
ådra full av rött, varmt blod. Han plirar mot solen,
och hans svarta ögon lysa, hans vita tänder mysa,
och håret ligger i blåsvarta ringlar ner över pannan.
Han är lat, dofterna narra honom att gäspa, hans
näsborrar vidgas, och han sträcker ut sin hand efter
frukterna, som lysa i de gröna valven av löv. Han
vänder sig om i solsteket — och då ser han henne,
flickan, som står där på trappan med sina mjuka,
späda lemmar! De skratta åt varandra, ett solljust
och lyckligt skratt. Ty de äro som barn, och de
tillhöra varandra. Han reser sig upp på armbågen
och ser på henne. Hon kommer från den svala
tystnaden i templet, livet, som brinner och brusar
emot henne, gör henne yr, hon lutar sig bakåt mot
en pelare och låter slöjan glida ner på trappan.
Så lägger hon händerna över nacken, sträcker på
hela sin unga, nakna kropp och skrattar igen av
bara lycka! Solljuset sköljer henne, värmen famnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
