Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Mellan kolonnerna i den ena långväggen
öppnade sig breda, rundbågade fönstervalv, vilkas
glasrutor gnistrade av djupa, dunkla färgers prakt. Ett
av fönstren stod öppet och lät den kyliga höstluften
strömma in. Där utanför bredde hela staden ut sig
i silvergrått dis med en mängd små brinnande
färgfläckar av trädens lövkronor, gula som giftig pest
och röda som rost och blod. Domkyrkotornen reste
sig helt nära, så lätta som om intet jordiskt
någonsin funnits i deras genomskinliga spetsverk av
smala, spjutvassa båglinjer och tyngdlöst
blommande sten.
I kapitelsalen stod ett långt bord, täckt med en
tjock, grön sammetsduk vid den andra långväggen,
där inga fönster funnos. Runt omkring bordet stodo
breda, snidade stolar, klädda med gyllenläder. Mitt
för bordets ena långsida, tätt intill väggen, stod
furstbiskopens gyllene tronstol. Vid ena kortväggen
stod en enklare tronstol för fursten och på båda
sidor därom bänkar för furstens följe.
Dörrarna öppnades och capitulares strömmade
in i små skaror under ivrigt, lågmält samtal. De
voro många denna gång. Konsistoriets andliga och
världsliga bisittare hade fått förstärkning av
universitetets professorer, vilka av furstbiskopen kallats
att närvara vid dagens kapitel.
Ingen vågade ännu sätta sig. Från den ena
gruppen till den andra gingo ivriga herrar för att
höra sig för. Man måste ju veta något, innan
rann-sakningen började. I synnerhet professorerna voro
oroliga och förbittrade. De hade inte kunnat på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
