Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Magne ryckte på axlarna:
— Skoj som allt annat, förstås. Spetsvalvet är
slaget med bara en lätt skolla, inte murat massivt
med sten vid sten som de gamla. Tyngd blir det
ändå, men den följer valvets strålar och strömmar
liksom lodrätt utefter bestämda linjer ner genom
murarna — där bygger man grövre — men mellan
tyngdlinjerna kunna murarna öppnas. De bärande
partierna förstärkas på utsidan med strävbågar och
strävpelare, som inte synas här inne, därför ser det
hela härifrån så mot all natur tyngdlöst ut. Men
gå utanför och se! Hela byggnaden med alla sina
stöd och förstärkningar liknar en taggig pinnso —
eller en krympling, som inte kan stå för sig själv,
utan måste hållas uppe av hundratals stenkryckor.
Käre junker, så snart ni tycker er se, att anden har
besegrat materien, kan ni ge er satan på, att det
är fråga om något fusk för att förvända er syn.
Vårt tempel är inte mer utan tyngd än våra kroppar
äro utan mat under fastan — eller en biskop fri
från hor. Andens triumf är ett konstruktionsknep,
en vacker synvilla, ingenting annat.
— Men just däri ligger ju triumfen för anden!
Förstår ni inte, käre mästare, att vi streta i vårt
anletes svett för att åstadkomma dessa synvillor,
just emedan vi inbilla oss, att vi därigenom bli finare
och bättre, mer fyllda av ande? Men det man så
ivrigt strävar efter att uppnå, det tillskriver man
ju ändå ett visst värde? Låt vara, att vi aldrig
kunna äga detta värde — bara inbillningen, skenet
av att äga det, gör oss ju förtjusta! Så djupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
