Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
känner ju Frälsgive? Tala med honom — få honom
härifrån!
— Nej, svarade Magne.
— Men varför?
— Frälsgive ska dö.
Junkern stannade och såg på Magne med ovilja.
Sade sedan allvarligt:
— Varför hatar ni honom?
— Vem kan veta’t? Förmodligen har han, vad
jag inte äger. Det är väl därav hat uppstår? Eller
ska vi säga så här: om han får rätt, så får jag
orätt. Om det finns något, som är starkare an
livet — men det är ju otänkbart.
— Men, om —?
— Då har han förstås rätt. Då är han starkare
än jag, och mitt hat kommer att kosta mig mitt liv.
Gärna det. Har han orätt, så kostar det hans.
— Prat! sade junkern kort. Prat bara. Ni vill
inte säga mig sanningen.
— En ungersven lämnade världen och följde
Johannes i Guds tjänst — har ni hört den sagan
förr? frågade Magne.
— Säkert. Men jag har glömt allt det där. Gå
på bara, mästare!
— Han såg sedan andra ungersvenner rida som
riddare, klädda i guld och svepta i silke, men själv
fick han gånga så många stigar, smala och trånga.
Då blev han avundsjuk, förstås — nu förstår ni,
att den där ungersvennen är jag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
