Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
inte är så svårt? Så att vi finge något att lita på
i alla fall!
Men andra, som stodo däromkring, tystade ner
henne och sade med förakt, att Frälsgive kunde
ingenting alls, bara prata som en präst, och det
kunde ju vem som helst.
— Kom, gosse! sade mästaren och tog Frälsgives
hand. Låt oss gå!
Den skam, han kände inför alla dessa människor,
blev honom outhärdlig. Och hans hustru sade:
— Du ska vara hos oss och bo hos oss som förr!
Hon tilläde med en förlägen viskning:
— När det blivit tomt här inne igen, så hjälper
du väl far att lägga henne tillbaka i graven?
De sökte sig fram under byggnadsställningarna.
Ur folkmassan slungades ett stenregn av mörka,
tunga förbannelser efter Frälsgive, som bedragit
dem alla på det underverk, de så väl skulle ha
behövt. Det fanns inte en av dem, som ett ögonblick
bekymrades av tanken på gossens eget lidande. Är
han Gud, så ska han lida. Om Kristus hade
försökt undkomma korsets död, skulle de ha slungat
samma hat och samma förbannelser efter honom.
Liksom de skiftat ut i små, små bitar Guds sons
kläder, hans döda kropp, ja korset, på vilket han
spikades fast, så skulle de även nu ha slitit
Frälsgive i trasor, för att var och en skulle ha fått i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
