Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Men karlen gycklar inte, han säger bara vad han
menar — han är så allvarlig och ordentlig. Han
betalar skatt, går i mässan och sätter in sina pengar
hos bankiren. Fursten säger, att man måste
understödja det där. Om inte gycklarna funnes, skulle
kulturen gå under. Säger fursten. Så roligt som
jag har på slottet, har jag aldrig haft någon stans
i hela mitt liv. Jag skrattar för mig själv ett helt
dygn, sen jag varit där och sett galenskapen.
Han spelade tyst för sig själv igen och log mer
och mer — började åter gapskratta:
— Nej, ni kan inte tänka er! Fursten har
beställt ett arbete av mig — jag är inte gycklare
längre, jag är konstnär nu! Jag ska uttrycka mig
själv i min konst, säger fursten och ser mer
djup-tänkt ut, än jag kan förmå mig till på ett helt år.
— Vad ska du göra? frågade flickan andlöst.
— Precis vad jag vill, säger fursten. En bild av
kärleken — eller livet — eller döden — eller tron
— precis så som jag själv har uppfattat tillvarons
hemlighet. Säger fursten! Och det ska han ställa
upp i domkyrkan. Nej, aldrig har någon människa
gycklat för mig så kungligt roligt som den karlen!
— Du är nöjd med honom? log Frälsgive.
Magne nickade — och skrattade åter så, att han
måste torka sig i ögonen:
— Jag är tacksam för ett så gott skratt! Den
gode fursten —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
