Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
— En dödad människa. Ska vi dra’n i land?
— Vi måste väl — vi ska begrava honom.
Magne gick ner till vattenranden, men hejdade
sig:
— Det tjänar ingenting till. Det kommer fler
där borta. Tja! Det heter ju, att när man menar
förunderligt väl, kan man råka slå hela bygden ihjäl.
Frälsgive stod dödsblek och såg ut över vattnet.
Bland förkolnade bränder och sönderslagna möbler,
kullvräkta träd och grova timmerstockar gungade
liken förbi, det ena efter det andra, mellan de tysta
stränderna under den gråa himlen.
— Gud, min Gud, var är du? viskade han
förfärad. Jag ser dig inte nu!
Han ,sprang ut i vattnet, det steg honom genast
över midjan. Där stannade han, sträckte ut sina
armar och skrek:
— Människor — människor!
Magne svarade endast:
— Kom i land nu!
— Nej! ropade Frälsgive. Nej! Jag måste —
— Vad kan du göra åt detta?
— Jag vet inte — men jag måste över här. Jag
måste!
Han gick vidare ut i floden. Den steg honom
hastigt till halsen, vattnet bubblade in i hans mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
