Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28o
niska och inte som en apa — den tar jag till mig,
den vill jag ha, den vill jag leva för. Är jag så
hungrig i min själ? så tom och uttorkad? Eller är
jag bara gammal och slut i skallen? Vad hjälper
det, att vildhästen rasar och slår omkring sig? Har
han koller, ska han slaktas. Duger han någonting
till, ska han tämjas, föras i blindo till foderhäcken,
bindas och tyglas och gå sin herres underliga vägar.
Och herren god och stark, som rider sitt ädla djur
— vet han själv till slut, vart han vill hän?
Nattvinden for tungt genom trädtopparna. Magne
gick vidare inåt skogen.
Är väl bäst jag håller ett öga på Elisabet, tänkte
han. Så att inte karlarna få tag i henne.
Allt vidare blänkte stjärnhimlen fram mellan
träden — det blev bara småskog kvar. Småskogen
glesnade också och tog slut, blev små svarta
skugg-fläckar av buskar, snår och enris med ett och annat
ungträd, vars löv osynligt prasslade för vinden.
Månen var borta, natten var nermörk, men hela
stjärnehavet tindrade högt över jordens skogar och
berg.
Ett svagt, rödaktigt eldsken flämtade någonstans
där borta i hagmarken. Magne gick dit. När han
kom närmare, såg han, att den gamla nerbrända
kyrkans svartnade murar skymde för elden — det
lyste alltså där inne i ruinen. Magne stannade. Han
bet tänderna samman — han drog sin huggvärja
till hälften och lät den åter glida ner i skidan.
Hastigt trängde han sig fram mellan snår av hag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
