Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
händer. Men något märkvärdigt kunde inte
upptäckas där. De voro tomma.
Med mina smutsiga händer, ja! Noga betraktat,
var hon väl det enda jag gjort, helt och hållet gjort
själv. Åtminstone det enda, jag kan komma ihåg.
Det var mitt mästerverk, så att säga — tvi fan för
såna mästerverk!
Han tänkte inte längre. Satt och stirrade framför
sig. Han såg bara ett tomt mörker i sitt inre —
några bleka bilder skymtade svagt fram, men så
formlöst, att han knappast visste av dem. Det var
Gerdi och Frälsgive. De levde i hans själ, utan att
han visste det.
Man känner egentligen inte en sådan tomhet.
Man har inte ens känslan av tomhet kvar. Man har
ingenting. Man försvinner för långa stunder.
Andas bara. Ser utan att se, hör utan att höra.
Man har upphört att leva. Så vaknar man upp ■—
och med iskalla vågor störtar fasan ner som en
skummande fors genom ens själ. Var har man
varit? Ingenstans. Borta bara. Hur har det då
kunnat gå med allting — med hela livet runt
omkring en? Jo, det har gått bra, tycks det, alldeles
som vanligt, som om ingenting alls hade hänt. Det är
ingenting som ändrats, därför att man har varit
borta. Man behövs ju inte alls. Det stora, som man
kallar Jag, är det mest betydelselösa i världen —
Där stod Magne rätt upp och ner på marken med
hängande armar och slappa händer. Iskalla vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
