Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
det av små, små människor. Där var bondehären
samlad.
Magnes hingst reste orörlig sin breda bringa mot
solstigningens kyliga vind, men han kastade skyggt
och stolt sitt huvud med bakåtstrukna öron, hans
svarta, vågiga man hängde långt ner över halsen.
Ynglingen vid Magnes sida såg med likgiltiga ögon
förbi det, som inte fanns för honom att se. Hans
häst nosade ivrigt över marken, men fann blott
frostigt vissna rester av gräs och fnös otåligt.
— Varför ha bönderna inte tagit furstbiskopens
slott? frågade Magne. Kan du förstå det?
— De ha väl inte kunnat.
— Kunnat! Det där är väl ingen fästning ?
Behöver väl inte belägras med maskiner och kanoner!
— Så ha de väl inte velat eller vågat.
— Eller inte begripit, att staden är värdelös, om
fienden behåller slottet. Det där måste vi ordna.
— Tänker du tala med hövdingen? Blir det
stormning, så ska jag vara med! utbrast ynglingen
ivrigt.
Magne log men svarade inte. Han drog till sig
tyglarna och vände sin häst.
— Vi ska väl tillbaka till lägret och
.morgonbönen. Vederdöparen är landsknekt i tjänst hos sin
allernådigste, förstfödde och allsmäktige herre Jesus
Kristus. Du har väl inte glömt, att du slåss för
höga ideal den här gången?
Ynglingen grinade muntert:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
